Stina.

Jag vet att jag egentligen borde skriva något minst lika fint och berörande som de du skrivit om mig. Men jag kan inte jag har inga ord jag har ingenting. De jag velat sagt sa jag till dig igår och de är allt jag vill att du ska veta. Att jag älskar dig, och du kommer alltid att vara där, inuti mig, runt omkring mig, bakom och framför och alltid finnas till hands. För de är du, de är så du är. De är de som är de fina, att du lyckas säga allt och ingenting genom att sitta helt tyst och stilla.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0