/L.J

Varför slutar det alltid i tårar med dig? Varför lär jag mig aldrig att kliva ut istället för in? Vad är det svåra med att låta bli att skrika och såra varandra? Vi vet både du och jag att så länge vi är såhär kommer vi ingenstans.
Fyfan vad jag blir trött på dig och ditt tjat, du som känner mig så otroligt bra vet väl då också att mitt samvete varken klarar det här, dig eller nånting annat liknande som händer? Fatta, jag vill inte ha det såhär. Men jag vill aldrg bryta kontakten, för jag vet hur starka och envisa vi båda två är, vi kan klara dethär, allting. Bara vi gör det tillsammans.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0