Stina & Linnéa

Eftersom ingen läser den här bloggen utan bara min andra,
känner jag att här kan jag skriva precis vad jag vill.

Nu ska jag egentligen vara i skolan, men jag orkade verkligen inte!
Snart är det skollagsmatch i skolan.
Så jag tänkte att jag iallafall kan gå dit.

Min dag började alldeles för fucked up för att kunna bli bra,
allt började med att jag försov mig,
sen hittade jag inte mina byxor, ni ska veta att när jag inte hittar något jag vill ha blir jag galen. Jag kan bli så arg att jag börjar skrika på allt och alla och slänga omkring saker. Vem vill vara så? Jag hatar mig själv ibland att jag är sån som person, som brusar upp för absolut ingenting, men det går inte att göra något åt de. Jag bara är så, jag säger att jag vill ändras, men det går verkligen inte! Man kan inet ändra hur man är, det har jag kommit fram till, man kommer alltid att vara samma person. Att tro att en människa ska kunna ändra sin personlighet eller sitt sätt att vara, kan lika gärna tro att att vi är odödliga, eller att vi kommer bo på pluto om fem år.
Jaja, tillbaka till min dag. När jag väl hittade mina byxor, som ungefär tog 45 minuter(och jag ville verkligen ha dom. Jag hade bestämt mig, då skulle det vara så också!) hittade jag inte tröjan jag ville ha. Hur sur blir man inte då? När jag har sån otur går all min ilska ut över min stackars mamma. Då börjar vi skrika på varandra och slutar med att vi skiljs som ovänner, och hur bra känns det? Jag vill inte vara osams med min egna mamma, hon är ju trotsallt den bästa i världen!
Det v ar då jag bestämde mig för att inte gå till skolan, först tänkte jag åka hem till pappa eftersom han är hemma den här veckan, men jag har ju inget busskort längre. Så det kändes bara så onödigt.

Nu har jag engelska glosor egentligen. Huvudsaken är att jag kan dom, då får jag redovisa dom imorgon eller något.
Och matchen har börjat, men orkar jag gå? Nej.


Jag blir så otroligt trött på människor som tror dom är något, eller tror att dom äger någon? Människan äger sig själv. Även fast föräldrarna har ansvaret och att uppfostra sina barn, är det ingen annan än sig själv, man egentligen bryr sig om. Helt ärligt, jag skuylle inte dö för någon. Hur egoistiskt det än låter, jag skulle inte offra mitt liv för någon! Jo, det beror på vad det gäller men vore det något jag visste att det kanske är 80%chans att jag dör, hade jag inte offrat mig själv. Jag tror ingen skulle göra det! Man kanske säger så, men när det väl gäller, offrar man sig själv då? Det är som att ta sitt liv, för att någon annan dör. Det blir ju en enda stor cirkel, för att någon dör, dör resten av jordens befolkning? Det fungerar inte så. Man ska inte säga för mycket än vad man egentligen menar! Och jag blir så trött på människor som säger tillexempel "Älskar dig mest!" Vadå älskar dig mest? Varför säger man så? Så är det väl inte? "Dig älskar jag mest, och dig älskar jag mist" Det låter helt weird. Alla människor tycker om olika människor olika mycket, så är det! Man kan inte vara vän med alla, för alla människor funkar inte med varandra! Människor är inte så!

Det är skönt att skriva om sina egna tankar och funderingar, även fast jag inte skrev mycke om mina innersta saker, skrev jag av mig lite, och det är skönt. Jag älskar att skriva vad jag tänker och tycker! Alla behöver inte läsa om dom inte bryr sig! Har man lust läser man, men jag skrev för mig, inte för andra, jag skrev för min egen skull och inte för andras skull.

Nu ska jag nog gå till matchen, en liten stund:)
Ikväll skulle jag vara med Stina, men hon kanske ska till Johan, jag vet inte.