SIB
Du Stina. Du fattar nog inte, du är nog den enda jag kan säga såhär till nu. Du kommer alltid att va min vän. Du är rak och ärlig, du är vettig och snäll som en jäkla, jag vet inte. Åh. Alldeles för länge sen sen sist nu. Jag vet inte hur du känner, men jag har aldrig kämpat för att våran vänskap ska finnas kvar, den har liksom alltid funnits där och den kommer alltid att vara där. Vi har aldrig haft något problem med att vara vänner. Jag är så himla himla glad att jag har det så det finns inte. Nu kommer vi att välja olika gymnasium, få nya vänner. Förändras, göra andra saker. Men även om vi tar olika vägar, kanske inte ses som vi borde. Inte pratar som vi gjorde eller så. Så vad som än händer; går vi egentligen alltid åt samma håll.
